Svenska

Här är boken med sångerna från Tomas Ledins guldsäljande album Höga Kusten! Skivan belönades med en Grammis 2014 i kategorin Årets folkmusik/visa. I boken finns noter, texter och ackord till de tolv sångerna, samt skisser, kommentarer och fotografier. "Jag ville tillbaka till kärnan. Höga Kusten skulle bli min resa till ursprunget. På mer än ett vis. Elgitarren gav plats för nyckelharpan, rockmusikerna ersattes av spelemän och refränger byttes av med omkväden." Varje sång är en egen berättelse, med början för hundra år sedan. Min farfar gick i tåget handlar om Ledins egen farfar som bortauktionerades som träl och som senare gick i det protesttåg som slutade med Skotten i Ådalen 1931. Vi får följa med till Ledins barndoms somrar, till Aborrgrundet och en roddbåtstur i skymningen, allt inramat av den vackra Ångermanländska naturen.

Lagom till Lena Junoffs 80-årsdag släpps <i></i>biografin som skildrar ett liv och en karriär som inte liknar några andra. Det är en hisnande berättelse om en artistkarriär som sträcker sig över sex decennier och som innehåller fler upp- och nedgångar än en normalbegåvad femåring kan räkna till.<br/><br/>Ordet unik är egentligen inte böjbart. Man kan inte vara mer eller mindre unik, liksom man inte kan vara mer eller mindre död eller gravid. Antingen är man unik eller så är man det inte. Trots det framstår Lena Junoff som unikare än vi andra. Lena har turnerat med stjärnor som Duke Ellington och Hep Stars, gjort porrskivor med Johnny Bode och invigt tysk färg-tv inför åttiofem miljoner tittare. Hon har spelat cabaret på Chinateatern, medverkat i Jesus Christ Superstar, sålt guld i Storbritannien och hängt med celebriteter som Rod Stewart, Rolling Stones, Paul Anka och Cornelis Vreeswijk. <br/><br/>Men trots att Lena flera gånger varit nära ett större genombrott har hennes karriär aldrig riktigt lossnat. Kollegor i branschen vittnar om att hon har en av Sveriges, kanske Europas, bästa sångröster. Lika många menar dock att hon är besvärlig att jobba med. <br/><br/><b>Journalist med känsla för berättande</b><br/>Linus Kuhlin, född 1993, är skriftställare och journalist från Göteborg, idag boende och verksam i Lund. Han är utbildad vid JMG och har skrivit för bland annat Faktum, Hymn och KulturUngdom. 2018 debuterade han som författare med <i>Skuggorna kommer,</i> en rockbiografi om Freddie Wadlings postpunkband Cortex. Han är senast aktuell med två biografier som båda rönt stor uppmärksamhet: <i>Ett tidsfördriv att dö för boken om Kent </i>(Pug Förlag 2021) och <i>Vuxna män gör saker tillsammans en liten bok om Killinggänget</i> (2020).<b></b>

Allan Pettersson är 1900-talets främsta svenska symfoniker. Efter en trög start får den av sjukdom plågade tonsättaren växande uppmärksamhet, och i och med den sjunde symfonin (1968) sprids ryktet om honom ut i Europa. I synnerhet i Tyskland finner hans ömsom sargade, ömsom trösterika tonspråk genklang. I den tyske musikvetaren Michael Kubes biografi växer en delvis ny bild fram av den på en gång hyllade och isolerade kompositören, som en gång förklarade att den enda metoden för att nå mitt mål på denna vandring är att få en ofattbar längtan att styra mig, ge mig kraft att stå ut med asgamarnas blickar från de höga, nakna träden, att inte skrämmas av landskapet skenbara ödslighet utan låta mig bäras av upplevelsen inför dess skönhet.

Den som överlever inte bara sin egen generation utan även de nästföljande brukar kallas klassiker. I så fall måste Moses Pergament (18931977) anses som klassiker eftersom han fortfarande engagerar människor så långt efter sin död. Med utgångspunkt i den berömda örfil som han tilldelade DN-kritikern Wilhelm Peterson-Berger har nyligen en historiker fyllt till ännu en lucka i den svenska antisemitforskningen. Och nu har en av Pergaments efterträdare på SvD, Carl-Gunnar Åhlén, skrivit den första tonsättarbiografin om honom. Med hjälp av både kända och okända källor samt egna musikanalyser har han försökt rekonstruera hans livspussel. Bland annat har han kartlagt skapelse­historien bakom Pergaments mest kända verk, <i>Den judiska sången</i>, och gjort djupdykningar i hans sista kraftprov, den ännu inte framförda operan <i>Abrams Erwachen</i> som han komponerade till text av nobelpristagaren Nelly Sachs.<br/><br/><br/><br/>Carl-Gunnar Åhlén, född 1938, är fil. doktor och musikredaktör. Musikrecensent i Svenska Dagbladet 19652010. Ordförande för Ljudtekniska sällskapet 196774. Sekreterare vid svenska sektionen av ISCM 197075. Styrelseledamot av Kungl. Musikhögskolan 19982003. Böcker om tango och den isländske tonsättaren Jón Leifs. Initiativtagare och ledare av CD-antologin Collectors Classic, 13 volymer på Caprice 19912011. F.n. arbete på en volym om violinisten Endre Wolf, nu på Danacord.

Queens Of Pop är en snygg bok, helt i fyrfärg med 28 världsstjärnor och 37 av deras hits, presenterade med melodi, text och ackord. Låt dig inspireras! Här finns artister som Madonna, Lady Gaga, Christina Aguilera, Kelly Clarkson, Leona Lewis, Robyn, Adele, Pink, Beyoncé, Katy Perry, Rihanna och Alicia Keys representerade. Förutom noterna finns många artistbilder.

Tonsättaren Anders Eliasson (född 1947) har uppmärksammats för en lång rad stora orkesterverk, bland dem prisbelönta och internationellt hyllade symfonier, och han har skrivit solokonserter och kammarmusik med samma omisskännliga hetta och inlevelse. Hans musik saknar fåfänga men bär på en alldeles egen dialekt. Eliasson lever genom sin musik, och boken om honom berättar om en långt ifrån enkel väg från Borlänge till musikvärldens centra. Tony Lundman debuterar som författare med boken om Anders Eliasson, som utges i samarbete med Kungl. Musikaliska akademien i serien »Svenska tonsättare«. "Utmärkt Man blir våldsamt nyfiken på denne egensinnige och blyge tonsättare" -Thure Stenström, Svenska Dagbladet "En studie som med hjälp av partitur och personliga samtal avläst och avlyssnat [Eliasson] så långt det kanske är möjligt." -Martin Nyström, Dagens Nyheter "Den bästa biografi jag har läst över en svensk tonsättare." -Mikael Strömberg, Aftonbladet

Ett tonsättarpuzzle har Ingemar von Heijne velat lägga i sin bok. Bilden som efterhand framträder ska föreställa Lars Johan Werle. Puzzlet är lagt med Werles intervjusvar i olika medier. Vänner kommer också till tals i boken. Lars Johan Werle började som swingpjatt i Bromma på 1940-talet. Ett tag seglade han fritt i kölvattnet efter »Måndagsgruppen«, men snart blev han en »spontan kameleont« en tidig postmodernist om man så vill som särskilt operaföretagen och Körsverige gärna satsade på. Han arbetade helst i kollektiva former och utvecklade en utpräglad teaterinstinkt. Att komma riktigt nära en text var honom en fröjd. Puzzle kan betyda gåta. Det levde Lars Johan Werle också upp till. Utges i samarbete med musikaliska akademien.